L.

Efter både jobb och träning slutade jag upp med Elin på Snaps, än en gång. Vädret var lovely, folket var snyggt och killen bredvid spillde ut två öl. Vilket var hillarious! Tyckte synd om stackarn, men han verkade tycka att situationen var lika komisk som frekvent. Såg ett igenkänt ansikte glida in med en tillhörande vän, bussade Elin på dem och inte mycket senare hade de visat oss det ena schyssta klädesplagget efter det andra. Fast inget slog jackan som inhandlats från Lagom. Drog oss från Snaps nästan påväg hem när vi sprang några andra välkända faces. Stannade på femtioyra och vilade trötta huvuden där. Det hela fortsatte som det började, först vid 21 tiden fick jag och min tvåhjuling sakta rulla ned för de kullerstensbelagda gatorna. En sval (om något kall) cykeltur väntade - men cyklar man tillräckligt fort blir man inte kall eller man känner det i vartfall inte.

Letandet efter den där A fortsätter. Har letat i vartenda skogssnår utan att se ett enda ansikte som känns igen... Jag kommer sluta i fördärvet om jag inte hittar rätt, eller nytt... Damn. Hur klantig får jag bli!? Vi ses igen, du lär ju hitta oss!
INTE. Gosh, att jag inte lär mig.. Vet ju faktiskt inte vem människan är - har bara ett namn och ansikte att gå på. Grattis, mycket grattis.. Det kommer ju sluta bra. Inte.

Hursomhelst, nu ska jag sluta skriva innan jag kommer på fler deprimerande saker (som tex att det va kallt när jag cyklade från stan).

Hoppas att ni tar det piano där ute i världen!

Vågar man inget
vinner man inte