L.

och först nu gör jag det som jag längtat  som mest efter (i alla fall sen Internet blev en del i familjen); jag sitter ute på den pyttelilla balkongen, klockan är ~18 så kvällssolen står perfekt mot den klarblå himlen. Jag sitter i linne & shorts och ska ta mig an allt plugg. Det är helt underbart !

Det enda som skrämmer mig är när folk går i och ut genom porten som är precis under mig, det känns som om den lilla (sk) balkongen ska ge vika för när dörren går igen och falla ner med mig och allt mitt på trottoaren. Jag hoppas att de som byggde detta hus gjorde ett mer är välgjort jobb, men det lär visa sig förr eller senare. Hursomhelst, tillbaka till Ivar Kreuger och hans ifågasatta död.

Bisous everybody!

/Yours