L.

Det är över, och det känns så bra. Så jävla bra rent ut sagt. Redan igår redovisades projekt arbetet , vilket vi jobbat med som små hamstrar i hamsterhjul.
Fast livet fortsätter i alla fall - i sitt lilla hamster hjul.
Solen går upp och solen går ner. Det blir en ny dag, med nya möjligheter och nya förutsättningar - allt kan hända en nya dag. Imorrn är det återigen en ny dag, som jag ska vakna upp till.
Förresten, kom på förut att jag vill tacka alla. Eller, tja. Det här kan komma att låte extremt klyschigt, men jag vill faktiskt tacka de som gör mina nya dagar värda att vakna upp till. Tack.
Nu ska jag gå och lägga mig. Imorrn är det som sagt en ny dag, och jag vill inte missa den för allt i världen
Imorrn ska Jessica och Linnea redovisa sit projektarbtete. Och de kommer att sopa banan med sitt framförande!! Sen är det nästan helg, vilket innebär att det kommer hända förväntade och oförväntade skandaler. För visst kan en skandal vara förväntad? I alla fall från min sida sett. Åh, denna helg ÄR efter längtad - INGET mer projekt arbete NÅGONSIN.
Men konflikten i Mocambique fortsätter i alla fall... och det känns illa.
Vi kom, under arbetets gång, fram till att vi i princip blivit immuna mot vårt eget ämne nu - eftersom vi jobbat så pass läge med det. Vissa gånger skämtade vi till och med om de stackars barn som utsätts för våldet. Är inte det hemskt!? Mitt interesse för dem kommer, sorgligt nog, att svalna. Men deras liv fortsätter på samma bana som förut - i misär.
Fy fan världen. FY FAN.
Men, jag har i alla fall hälsat på Kofi. Det ni!

Godnatt.