L.

 Det vill säga; Fest Terminen 2008. SÅ HÅRT.
Redan nu, i september, har jag 7 skivor inbokade, vararv fyra är tis-ons-tors-fre. Wow, guud va mycket! Kanske inte nej, men med tanke på att alla innerstads skolar typ inte bokat än så..lär det bli lite till. Plus att jag lär gå med på kompisars kompisars skivor, och att utspringer också kommer lösa av varandra dagligen. Hej rehabiliteringsanstalt i sommar!!
Men aj fan - för i sommar slår ju trädgårn upp sina portar igen, det blr midsommar, födelsedagar, och kräftskivor.
Åååh, 2009 känns så grymt välkommet! Kom nu!

Plöjde mig nyss igenom 1 sida i MaD. Det är, och kommer framöver, att vara en horribel del av mitt liv. Ursäkten för att inte fortsätta när det allt för svåra kom var "jag har ett religions prov imorrn, som jag bör plugga till", och så hamnade jag här. Så bra gick det! Provet imorrn handlar om judendom. Judendom berör mig lika lite som jag berör den - så varför är det relevant för mig och min framtid!? Jag kan till viss del hålla med om att det är måttligt intressant, men come on!

För några år sen fick jag nys om uttrycket dumpningsberoende och om man slår upp det där jag fann det är förklaringen; att ju mindre en person vill vara med dig - desto mer vill du vara med denne.
Klingar rätt sorgligt i de flestas öron. Dock måste jag erkänna att jag nog lider av detta - om man ser det såhär:
Du har träffat X (förslagsvis av det motsatta könet), ni har dejtat och träffats ett tag. Hela processen tar sin tid och en dag upptäcker du att det bara är du som tar initiativ till att träffas, prata eller bara fråga hur den andre har det. Tillsist bestämmer du dig för att du ska vänta till denne X hör av sig - och tills dess ska du inte antyda något. Dagar & veckor (och kanske månader) går, men du hör fortfarande inget. Lever fortfarande personen i fråga - för jag vill så sjuukt gärna träffas. Du kommer till slutsatsen att du blivit dumpad - och att du nu vill träfa personen mer än någonsin.
Slut på förklaringen. Hänger ni med? Typ så är det.. för min räkning i alla fall. Det är sjuuukt irriterande. För vad fan ska man göra!? Bryta sin princip eller bara leva med det.
Har på senare dagar (och betydligt fler erfarenheter senare) börjat förstå hur jag ska handskas med dessa situationer: MOVE ON, LIFE DOES. Så visst, den där killen jag träffade för några veckor sen som verkade vara "kanske något att ha" har raderats från min lista över potentiella partners (den listan bör förresten ändå preskiberas då den äldrig blivit särskilt lång. Tragistkt?). Dock kommer hans nummer och foto nog att finnas kvar på min mobil ett bra tag framöver. Jag menar - OM han nu hör av sig vill jag ju inte vara den som först 'tappade' numret. Plus att det ka säkert komma till användning i alla fall.. någon dag. Kanske en vacker dag. Kanske en mindre vacker dag. Hur som helst kommer nästa tecken från honom att göra min dag vacker.

Jag har lyckats göra det, igen. Fördriva ondöigt mycket tid vid internet - och vad blev avkomman av det? Ännu ett mer elle mindre sänkat inlägg. Hur som haver, det är oftast bara rätt skönt att få skriva av sig. Religions böckerna kan hoppa ner i väskan för något mera pluss blir det inte för mi del. I alla fall inte ikväll. Jag ska sova och blir f r i s k. 

God natt gott folk - en skyddsängel finns med er i natt.

Ja gott folk. Tiden är äntligen inne för oss ett-nio-nio-nollor att börja planera studentskivan.
Jag och min klass har självfallet valt att göra det med hjälp av Studentmäklarna. Av flertalet skäl, bla för att de är det största företaget i Sverige (åtminstone i Sthlm så vitt jag vet) samt har förstahands kontrakt med alla krogar. Dvs att de mindre företagen får välja först när Studentmäklarnas gäster fått de datum och tider de önskat.

Vi, det vill mena min klass, ska ha vår skiva på Den Gyllene Cirkeln, i mitten av april!
Det kommer bli så sinnessjukt kul. Jag längtar hur mycket som helst!! Kommer ni ihåg när man gick på andras skivor och allt kändes som julafton - fast man bytt ut Carola mot Amy och istället för glögg dricker alla öl. ÅH! Det kommer bli stämning - och musik - på hög och tung nivå.

Men nu gott folk, ska sjuklingen är i huset krypa ner i sängen och leta reda på svåra ord i en fransk roman - självklart läser jag väldigt noggrannt också (inte).

Bonne nuit mes amies!

Lillördag borde faktiskt vara en helt egen dag, och man borde få vara helt ledig då också. Men så är det inte.
Jag kom hem från Johanna för en stund sen och har på den tiden hunnit duscha och inte så mycket mer... Lär bli fru´lle i skolan eftersom jag måste blåsa iväg på min vita vinden inom 7minuter (för att vara pracis).
I eftermiddag kommer en photosession från gårdagskvällen. Förvänta er inget seriöst. Allt va rätt...livat.


Chi-hao!

Va tvungen att stanna hemma från franskan i dag - dels för att jag vaknade 15min innan jag skulle gå och dels för att mitt immunförsvar inte verkar vilja samarbeta med mitt osyke och min kropp. Det har liksom tagit semester. Tack, tack så jävla mycket! Lagom bra tajmat. Men nu ska vi inte bli bittra. Jag fick ju trots allt sov morgon (ända till kl 8, woopwoop!) och en lugn morgon. Fast som det ser ut nu lär jag få det stressigt i alla fall. Jag måste duschas och kläs på. Haha, jag brömde om att jag gick till skolan i pyjamas och glömt äta frukost, som tur va kom jag på det nä jag nästan var framme så jag sprang hem och åtgärdade det hemska. Fast påvägen tillbaka till skolan igen kom jag huxflux in i något slumområde i Paris och blev förföljd av en äcklig uteliggare med ett paraply. Jag började ropa på franska (??) och försökte söka hjälp hos någon annan - tills jag insåg att alla runtom var likadana eller värre. Så tillsist hamnade jag i något pundargång och kände mig, konstigt nog, lugnare. Sen vaknade jag.
Ja..nu lär jag ju få stressigt om nånting! Shit.

Svek sätter sina spår. Är, enligt mig, mycket riktigt sant. För när jag kommer till de situationer då jag förr blivit sviken kommer de där obehags och opåliglighets känslorna tillbaka. Jag tappar glöden och en smula av självförtroendet, innan något ens är på väg att hända. Jag vågar inte hålla fast, kämpa, tro och hoppas - för att på nytt bli den som stor lottlös kvar. Annat än med ett sargat jag. Människorna jag träffar och umgås med numera, vet jag har den tendensen och syn på saker och ting att det är helt OK att ta och få det man vill - utan att ge något tillbaka. Visst, jag kan absolut säga att jag varit den personen också, och kanske fortfarande är. Men nu, när jag själv en den parten som riskerar att inombords bli förnedrad och lämnad trasig ser jag inte längre med de ögon jag gjorde förut. Kanske krävs det att man byter plats i katt & råtta leken för att ljuset ska gå upp för en.

Jag vill kunna ta åt mig av allt det goda Du säger och påstår. Jag vill kunna tro det Du och mina vänner säger, det mina vänner ger mig kraft att försöka göra. Men någonstans tar det stopp, vid en nivå vågar jag inte längre fortsätta, rädd för det värsta. Det enda jag står fast vid är att alla fungerar olika - tjejer som killar. Och att det lättare än något annat uppstår missförstånd.

Denna gång vill, och ska jag helst, ta mig i kragen. Göra något åt saken och inte bara acceptera att tiden går, att jag målar upp bilder som sedan spricker likt såpbubblor.

Denna kväll har tillbringats på ett sätt som aldrig förr. Jag och Linnea serverade på en 50 års middag här i krokarna, medelåldern var ca 40år (mer eller mindre mer). Ett kalas där bara vinet gått på 8papp. Det är otroligt vilket skillnad det är på vuxna i nyktert respektive inte-lika-nyktert tillstånd, under minglet/förrätten var alla ödmjukt och överdrivet formella, lagom till varmrätten kunde man märka en liten rundning under fötterna och lika tajmat till kaffet slog det till. Vi (personalen) blev huxflux "huvudattraktionerna" i salen och köket blev liksom ett timeout tillhåll för de mindre danssugna. Eller mer påverkade.

Har snubblat runt i klackat kvällen igenom, och det ger ju ett visst resultat; pain. Samma sak gällande öppnandet av x-antal vinare - pain. Fast, summan av kardemumman är att russin discon är underskattade. Särskilt de inom dessa sällskapskretsar, för att citera en gäst "Varför bli man alltid så packad när man dricker i detta område? Det spelar igen roll vad man dricker, man blir jättefull i alla fall".  Den meningen var något av en resumé för hela kvällen.

Nu sitter jag slutligen hemma i mitt vita lilla hus. 8 arbetstimmar, 2 vinare, bra många kommentarer och 700pix rikare. Igår va också en grym kväll - men det är också ett annat kapitel, om möjligen nämntvärt. Det tar vi en annan gång, nu väntar badrummet och sängen. Vill ju inte se ut som en tvättbjörn imorrnbitti - igen.

Hola chicas, and keep on shaking your asses!!