091027
Vad vill du med att kontakta mig nu?
Bara säga att allt går jättebra för dig? Att du har tagit dig dit du vill? Att du har jobb, flickvän och fet plånbok. Är det just därför du kontaktar mig nu? För att kasta allt i ansiktet på mig, peka på mig och skratta. Säga att; hit kommer du aldrig komma. Du har inte rätt karaktär för att nå dit jag har kommit.
Eller är det bara så att du nu - när du lyckats med allt du vill - kan se tillbaka till det du lämnat, de du svikit och det du misslyckats med, utan att känna ett uns av dåligt samvete? Eller är det så att du kanske fortfarande har just dåligt samvete för vad du lämnat ogjort som du nu vågar se tillbaka på det, för att du har något annat, något stadigare, att luta dig mot? Vad är det som får dig att vilja kontakta mig nu? Just ikväll? Denna tid? Denna tisdag klockan sex?
Det kanske bara var en ren tillfällighet.
Men.. Varför fortsätter jag konversationen med dig? Vad vill jag mer veta annat än det jag redan vet? Som ändå är mer än tillräckligt. Eller, alldeles okej tillräckligt. Så mycket som jag behöver veta för att kunna lämna dig bakom mig.
För det har tagit mig lång tid att komma över dig. Längre tid än med någon annan tror jag. Känns det som i alla fall. För att för dig föll jag verkligen. Jag var i mitt bästa skick någonsin och var i full färd med att bygga ännu en ny bro, en bro till dig. Och du gav mig stenar på vägen för att kunna fortsätta mitt brobygge till din sida - men när jag väl skulle till att avsluta min nya bro till dig så fanns där ingen mark att lägga sista stenen på. Utan istället stannade min bro där, började ruttna sönder och med tiden har delar ramlat av. En av de finaste broar jag någonsin försökt bygga förstördes. Förstördes mer än vad som egentligen är möjligt. Och varje gång jag har blivit påmind om dig har det skurit lite i mig, ännu en bit från bron har fallit bort.
Min hjälp att så gott som möjligt komma tillbaka på banan igen har varit mina vänner, mina riktiga vänner. Med det säger jag inte att du inte har några. För det vet jag att du har.
Dock finns det en ostadig bro som jag kommer att få jobba med länge, och som ändå gång på gång kommer att förstöras och rivas ner. Det är den bro som bygger på tillit och förtroende. För var gång jag har litat på någon och denne har svikit mig så är det inte bara en liten bit på bron som fallit bort, utan hela bron har rivits. Ras.
Jag skulle inte ha ställt den där sista frågan ikväll, det gav bara dig ett ännu större övertag.
Vad ville jag få sagt med detta?
Det är din uppgift att ge svar på – så kanske du även finner svaret till alla de frågetecken som aldrig rätats ut.
